Hej!
I mitt senaste inlägg så skrev jag att det fanns en bok jag hade läst som jag ville ge ett eget inlägg till. Och nu tänkte jag skriva om den.
Boken heter: Hej jag har cp. Skriven av Jenny larsson och Emma Barrstrand.
Handling: Vi får följa med Jenny i hennes uppväxt och under skolåren samt i vuxen ålder. Hon lever med dyskinetisk cerebral pares sedan hon var barn. Det var på sätt och vis skönt att läsa boken för även om jag inte har dyskinetisk cerebral pares, så kan jag ändå känna igen mig i mycket hon pratar om. Hon berättar om hur hennes uppväxt var, och att det var när hon kom längre upp i skolåren som kände att hon stack ut. Vi får även läsa om hur det var när hon blev mamma för första gången.
Som sagt jag har inte den diagnosen jag lever med Spastisk diplegisk cerebral pares. Det är fortfarande en cp- skada men den skiljer sig lite grann. Men jag kan ändå känna igen mig i mycket. Jag har alltid suttit i rullstol och vet att många tyckte det var konstigt. Jag stack ju alltid ut i skolan men det jag inser nu när jag har läst boken är ju att det kanske inte är fel eller farligt att sticka ut. Något jag tar med mig från boken är att börja våga mer. Hon skriver i boken att hon inte är rädd för att få reaktioner och det måste jag jobba på lite.
Jag är dock glad att jag äntligen har läst boken och den har gett mig en del insikter och att kanske släppa mer på att inte bry så mycket om vad andra tycker. Och att våga mer. För jag kan hålla med henne om att det finns mycket fördomar om Cp-skada och vi måste bryta det känner jag. Så det kanske kommer mer inlägg om just hur det är för mig att leva med en cp-skada framöver. Länge trodde jag att jag är cp-skadad men så är det ju inte, jag HAR en cp-skada.
Läs boken tycker alla borde läsa den oavsett diagnos eller inte.
Kram/Amanda
Amandizan 