Bloggen blivit lite lidande

Hej!
Hur mår ni?
Denna vecka har det varit tyst från mig och bloggen har blivit lidande. Denna vecka har humöret gått lite upp och ner. Tisdags var en bra dag som jag skrev, måndagen var bara seg och jag trött medan. Onsdagen bara kändes tom. Eller jag kände mig tom och orkeslös.
Jag lider inte alls lika mycket av ångest längre kan säga att idag har jag mer dagar som är bra än fylld med ångest. Men ibland kommer det en period som denna vecka som ångesten är mer påtaglig. Och eftersom jag så sällan har ångest nu så glömmer jag bort hur det är lite. I onsdags hade jag ingen energi eller lust med något. Detta har inget med att det är en pandemi. Jag har haft ångest före och detta är nog bara kroppen och psyket som hade en nedåtgång. Jag är glad att jag mår mycket bättre, men min psykolog sa att jag aldrig riktigt kommer bli av med ångesten. För ALLA har vi både dåliga och bra stunder. Oavsett om vi har ångest eller inte. Därav har bloggen legat nere mycket av veckan.
Men vad har jag gjort då? Jo lyssnade klart på en ljudbok i onsdags och även kollade klart på säsong 7 av Arrow på netflix på kvällen.

Detta är ljudboken som jag lyssnade klart på tror detta kommer bli en av de bästa böckerna för 2021. Vill ni ha en recension?
Idag och igår så har jag mått bra, lite trött men det känns som jag är på väg upp igen. Har även insett att jag behöver jobba på min självkänsla och självförtroende lite så det kan nog vara det med som spökar. Anledningen till att jag skriver detta är för jag vill vara ärlig. Tycker inte om när folk bara tar med de bra stunderna utan vill att det ska vara realistiskt så därför skriver jag detta. Jag har levt med ångest, har ju berättat en del om det på bloggen, och kommer nog göra det resten av livet mer eller mindre. Men nu vet ni varför det har varit tyst och bloggen blivit lidande. Nu tar vi nya tag!
Kram/Amanda

Igår vågade man sig ut.

Hej!

Hur mår ni? Jag mår bra jag kom nyss hem från pappa då han fyller år idag åkte dit vid halv 10 och när jag kom så åt de fortfarande frukost så pappa frågade om jag ville ha, då han vet att jag är dålig på att äta frukost. Så blev kaffe och två smörgåsar. Sedan satt vi ute på deras altan och pratade en stund. Nyss hemkommen och måste säga att jag trots var lite orolig så är jag nu glad att jag ändå tog mig dit. Då vi inte har så bra kontakt.

Igår så vågade jag mig även ut trots hela hysterin kring corona. Medierna skriver att det är tomt i varenda hylla men när jag kom till ica så var det inte så tomt som medierna har skrivit ja det är tomt i vissa fack i hyllorna men inte som medierna skriver. Man blir ju rädd med tanke på hur de skriver i medierna. Och jag kan någonstans tycka att det är lite överdrivet. Man blir ju nojig för man känner efter och tror att man har ont i halsen. Igår när jag kom hem från Ica så gick jag och ”tyckte” att jag hade ont i halsen. Trots att jag inte har det. Så denna hysteri och panik skapar hos mig och många andra med psykisk ohälsa ångest, oro och panik. Jag längtar tills detta har lagt sig. Nu innan jag avslutar.

Min senaste video hjälp mig gärna att växa på youtube genom att dela vidare mina videor och kanal så fler hittar den så att jag och vi växer. Det skulle betyda så mycket.

Kram/Amanda

Vill du hjälpa mig

Hej!

Hur mår ni? Jag mår som sagt bra sedan sist så har jag tagit mig en dusch vilket var väldigt skönt kan jag berätta. Jag har även idag spelat in en video och redigerat och lagt upp den på youtube. Något som jag dels tycker är kul men som också hjälper mig hålla ångest och paniken i schack är att göra videos och lägga upp det. Nu när corona är här och det pratas mycket om det medier som skriver, jag blir lätt orolig och rädd över att få det. Men när jag håller på och spelar in videor och redigerar och fixar med youtube är det som att jag får en break och kan fokusera på annat så youtube hjälper mig. Så nu tänker jag dela den nyaste videon här nere👇

Och som jag skriver i beskrivningen ni får jättegärna dela mina videor eller kanal så fler hittar den så vi blir större och att jag växer på youtube det skulle betyda så mycket för mig så skulle ni vilja hjälpa mig med det?

Kram/Amanda

Ny vecka

Hej!

Hur mår ni? Jag mår bra men jag är trött idag, jag gick upp vid 9 för jag skulle till sjukhuset. Men var trött under tiden jag var där och när jag kom hem så åt jag mat som jag hade köpt med mig hem. Sedan har jag sovit. Vaknat nyligen och är lite trött men piggare än tidigare. Efter inlägget har skrivits ska jag göra kaffe.

På sjukhuset så pratade jag och min psykolog om min if (Intellektuell funktionsnedsättning) Och mig stör det inte att jag har det utan det jag känner mest är rädsla för eller skam över det för folk kanske tror saker att man inte förstår något eller konstig eller att jag inte kan lära mig saker osv. Ja jag har svårt med vissa saker när det gäller inlärning, det tar längre tid bl.a Men min psykolog säger att jag kan lära mig saker vilket är sant bara att vissa saker tar längre tid. Men jag blir samtidigt rädd att jag inte kan lära mig nya saker, vilket är fel av mig och tänka för min psykolog har rätt jag kan lära mig saker. Det gör jag varje dag.

Iaf Jag tror att det är bra att jag skriver det här för då går jag emot min ångest och rädsla samt att jag lär ut lite om det. Köpte med mig tacopaj hem och sedan la jag till grönsaker här hemma tomater och majs samt picklad rödlök som är så gott. Jag är dålig på att äta sallad så försöker vara lite nyttig med att ha lite sallad till. Det är ju gott. Nu blir det kaffe.

Kram/Amanda

Skulle du vilja träffa mig?

Hej!

Hoppas det är bra med er? Med mig är det helt okej. Jag bloggade inte igår gjorde en hel del annat igår, både städning, handling och apoteket. Kände mig riktigt produktiv och sedan kom min pojkvän på kvällen. Nu har vi nyligen ätit innan han åkte, varit mysigt att umgås med honom.

Men vi ska diskutera något tänkte jag. Något jag har gått och tänkt på ett tag. Jag känner mig ensam. Jag önskar jag hade vänner som ville umgås mer. Jag vet att jag är blyg och kanske inte har dessa sociala kunskaperna som man lär sig som barn. Men jag försöker lära mig men det känns som något motarbetar mig. Jag försöker, eller jag kanske inte försöker tillräckligt. Varför känns det som ingen vill umgås med mig eller är jag för på? Verkar som folk har lätt att få vänner fast det kanske är för att dom har lärt sig dom sociala koderna som liten hur man ska göra. Förmodligen är det min ångest som säger att ingen vill umgås med mig. Jag önskar jag hade den här vännen som fanns där för en, som vill hitta på saker.

Jag vill inte ha jättemånga vänner men även jag som introvert vill inte ha för mycket ensamhet. Det finns några av er som läser min blogg och kommenterar den dagligen som jag önskar att jag kunde få träffa och inte bara umgås via internet. Jag vill vara er vän utanför bloggen med. Jag tycker det känns som folk hellre umgås bara på internet än att ses i verkligheten. Nu förstår jag ju att vi alla har saker om dagarna, jobb, skola osv men ja. Det känns som jag har för mycket ensamhet och jag försöker öppna mina sociala sidor trots att jag är blyg och rädd för att göra bort mig och vara allmänt konstig. Jag försöker men det känns som ingen vill. Jag vet att jag är annorlunda och att jag har en rullstol men tro mig jag är inte konstig. Jag vet egentligen inte vad jag vill komma med detta inlägg men det känns som något motarbetar mig som att något vill att jag ska va ensam och inte ha vänner (min ångest).

Det borde finnas appar för oss som inte vill dejta men dejta så man får vänner. 😂 Så min fråga är skulle du vilja träffa mig och lära känna mig utanför bloggen om du fick chansen och jag frågade om du ville bli min vän? Skulle du våga träffas för en kaffe. Vart är dessa människor som säger ja till att träffas och ta en kaffe, som är framåt och på. En sådan vän skulle jag behöva. Känner du dig träffad hör av dig. Jag vet att vänskap går från båda hållen och att vi alla har saker om dagarna.

Kram/Amanda

Första steget

Hej!

Hur mår ni? Jag mår bra, jag har fått lite gjort, lämnat ett meddelande till studievägledaren jag känner som jobbar i Västerås att hon ska ringa mig sedan har jag även varit i kontakt med Hjärnkoll. Vet att http://sandifighter.se/ tog kontakt med dom och nu har även jag gjort det. De finns nästan överallt i Sverige och de finns även i mitt län. Ringde dem och hon jag pratade med bad mig skicka mail med information om mig. Vilket jag nu har gjort, Jag berättade lite om mig att jag sitter i rullstol och lever med psykisk ohälsa. Och att jag vill föreläsa om just de ämnen samt att jag vill bryta normer och skapa kunskap.

Jag tror och hoppas att det blev bra, jag tycker det är så svårt att beskriva mig själv eller att berätta om mig själv. Jag tänker ju vem vill lyssna på mig? Det finns säkert människor som är mycket intressantare än mig. Men jag har ju dålig självkänsla så det är ju inte konstigt och så vågar jag ju inte tro på mig själv riktigt. Min ångest sätter ju käppar i hjulet för det. Men det känns ändå rätt stort att just ta det här klivet att kontakta en förening som jobbar för och med psykisk ohälsa. Det känns som jag har tagit ett steg närmare att få föreläsa. Även om det är en lång bit kvar. Men nu har jag ju börjat dragit i några trådar och det känns bra. Jag har tagit första steget som jag har varit så rädd för att ta. För tänk om det inte går, men jag är medveten om att jag måste jobba för det, inget kommer ju serverat direkt.

Min ångest säger ju att jag inte kommer lyckas att det inte är någon ide men jag har insett att jag kan. Kan jag läsa matte på grundskole nivå- matte som är mitt svåra ämne och klara det trots att jag har lätt if så ska jag klara av att bli föreläsare och få jobba med sociala medier. Det är en lång bit kvar. Och även om ångesten säger att det inte kommer gå att jag kommer misslyckas så tänker jag försöka iaf. För då har jag försökt då behöver jag inte ångra mig senare i framtiden att jag inte försökte.

Kram/Amanda

Tack för allt stöd!

Hej!

Vill börja med att säga TACK till er som har kommenterat mitt förra inlägg blir både rörd och inser att folk inte ser någon skillnad på mig bara för jag har en funktionsnedsättning. Iaf inte ni. Efter att jag har funderat och läst @saramadeleine kommentar så komer jag kontakta studievägledaren som hjälpte mig in på att kunna studera som jag gör nu. https://www.saramadeleine.se/

Anledningen till att jag har valt att vilja gå yh är ju för att det är lite lättare och det går och få hjälp och att det inte är lika hög tempo som högskolan. Sedan vet jag såklart att det kommer vara tufft men det var mattekursen och jag gjorde det.

Jag vill jobba som föreläsare och samtidigt på sidan om ha bloggen och youtube där jag marknadsför bl,a. Men jag vet ju att man i dagens läge måste ha ett jobb. Men min dröm är ju att kunna styra mitt arbete själv då jag vet att jag föredrar kvällar/nätter än tidiga morgonar. Samtidigt som jag får resa och lära ut det vore så kul. Det är vad jag vill göra. Jag vill helt enkelt ha ett jobb som jag kan styra själv när jag vill jobba och det skulle jag göra som föreläsare och influencer. Men det är en väldigt lång bit kvar så jag tänker att jag utbildar mig så jag har ett arbete jag kan söka tills den dagen jag kan jobba med sociala medier och med att föreläsa.

Ärligt så är jag lite emot det här med att jobba, äta sova detta ekorrhjul som det kallas så vill jag inte leva. Jag vill bestämma själv när jag vill jobba och hur mycket. Men just nu så måste jag ju ha ett sådant liv då jag inte har kommit långt med föreläsning och sociala medier. Det kommer krävas hårt arbete och det är jag villig att ta för något jag verkligen vill och detta som jag skriver nu ÄR något jag verkligen vill. Att få föreläsa om hur det är att sitta i rullstol och normer. Och på sidan om hålla på med bloggen och youtube. Det skulle vara det perfekta jobbet.

Kram/Amanda

Ps vore guld om ni kunde tipsa mig vart jag kan vända mig

En lång dag men produktiv

Hej!

Hur mår ni+

Jag mår bra jag är lite sliten nu faktiskt. Varit en rätt produktiv dag från 12:30 fram till nu. Åkte till Köping och träffade min psykolog och var ett bra möte, dock så fick hon mig att börja fundera lite. När jag gick i skolan så gjordes det en utredning för if eller så som många känner till ordet ”lätt utvecklingsstörning” Nu heter det intellektuell funktionsnedsättning. Vilket jag tycker låter mycket bättre. Därav if. Så det har nu hon fått läst den utredningen som gjordes och ja jag har en lätt intellektuell funktionsnedsättning. Jag berättade för henne om att jag vill studera till medicinskt sekreterare på yrkeshögskola. Grejen är det att hon sa att det är väldigt höga krav och att man ska lära sig inom en viss tid. Visst kan jag söka utbildningen. Men hon tror att det kan bli svårt för mig och även att det kan påverka min självkänsla.

Så vi började prata om saker jag skulle kunna göra för när jag satt där och vi pratade om det kändes det jobbigt. För jag vill ju vara som alla andra som har jobb. Fast hon nämnde ju att jag vill föreläsa om hur det är att sitta i rullstol och att bryta mot normen. Vilket jag fortfarande vill. Att ha ett arbete jag själv kan styra över när och hur mycket jag vill arbeta. Hon sa att jag kan jobba med det, skriva böcker. Ja jag kanske inte kan ha ett vanligt jobb men jag kan då istället försöka nå mina drömmar om att bli föreläsare. Jag har inte riktigt accepterat det än. Kom hem med ångest och hopplöshet. Men ju mer jag tänker på det så känns det mer okej.

Jag är nog mest orolig och rädd att folk inte vill vara med mig eller tror att jag är ”dum i huvudet” eller inte förstår något för att jag har en lätt intellektuell funktionsnedsättning eller tycker jag är konstig. Bara för att jag inte är som alla andra, För jag är fortfarande jag, men jag har vissa svårigheter.

Kameran är igång

Så nu går jag i tankar om att verkligen ta tag i den drömmen om att få föreläsa och få hålla på med bloggen och youtube. Tanken är att jag vill lära ut och få jobba med människor och via youtube och bloggen kan jag göra det. Jag vill jobba som föreläsare lär ut och samtidigt skriva på bloggen filma till youtube.

Funderar på att göra in video om vad intellektuell funktionsnedsättning är och hur man får den diagnosen. Så ja det är väl mina tankar just nu. Om det är någon som läser min blogg som känner någon som jobbar med föreläsning kontakta mig. Nu tänkte jag avsluta med min senaste video

Kram/Amanda

Kram/Amanda