Hej!
Hur mår ni? Jag mår bra, jag har fått lite gjort, lämnat ett meddelande till studievägledaren jag känner som jobbar i Västerås att hon ska ringa mig sedan har jag även varit i kontakt med Hjärnkoll. Vet att http://sandifighter.se/ tog kontakt med dom och nu har även jag gjort det. De finns nästan överallt i Sverige och de finns även i mitt län. Ringde dem och hon jag pratade med bad mig skicka mail med information om mig. Vilket jag nu har gjort, Jag berättade lite om mig att jag sitter i rullstol och lever med psykisk ohälsa. Och att jag vill föreläsa om just de ämnen samt att jag vill bryta normer och skapa kunskap.
Jag tror och hoppas att det blev bra, jag tycker det är så svårt att beskriva mig själv eller att berätta om mig själv. Jag tänker ju vem vill lyssna på mig? Det finns säkert människor som är mycket intressantare än mig. Men jag har ju dålig självkänsla så det är ju inte konstigt och så vågar jag ju inte tro på mig själv riktigt. Min ångest sätter ju käppar i hjulet för det. Men det känns ändå rätt stort att just ta det här klivet att kontakta en förening som jobbar för och med psykisk ohälsa. Det känns som jag har tagit ett steg närmare att få föreläsa. Även om det är en lång bit kvar. Men nu har jag ju börjat dragit i några trådar och det känns bra. Jag har tagit första steget som jag har varit så rädd för att ta. För tänk om det inte går, men jag är medveten om att jag måste jobba för det, inget kommer ju serverat direkt.

Min ångest säger ju att jag inte kommer lyckas att det inte är någon ide men jag har insett att jag kan. Kan jag läsa matte på grundskole nivå- matte som är mitt svåra ämne och klara det trots att jag har lätt if så ska jag klara av att bli föreläsare och få jobba med sociala medier. Det är en lång bit kvar. Och även om ångesten säger att det inte kommer gå att jag kommer misslyckas så tänker jag försöka iaf. För då har jag försökt då behöver jag inte ångra mig senare i framtiden att jag inte försökte.
Kram/Amanda




